Har nu varit i Kolmården och hälsat på min far, eller rättare sagt det som en gång var min far.
Är så glad att jag åkte och fick träffa honom.
Nu har han blivit lite sämre och vi räknar med att det inte är så lång tid kvar. Personalen på boendet har börjar ifrågasätta hans sista tid, hur vi vill ha det och vem de ska ringa.
Min syster sköter allt åt oss och jag litar fullt på att hon gör det som blir bäst.
Känns så orättvist, jag är bara 34 år och tycker inte jag ska behöva uppleva detta ännu. Jag hade så gärna haft min vanliga pappa kvar i livet. Jag kan se framför mig hur go han hade varit mot mina barn.
Alla barnbarnen hade älskat honom.

Pratade just med min syster och vi gick igenom lite hur det blir efteråt. Att man pratar och planerar sin död är ju inte normalt så nu vet vi inte riktigt hur pappa hade velat ha det. Känns ändå som om min syster och jag är ganska överrens om hur vi vill ordna det för pappa.

Jag vill verkligen inte att min pappa ska få ha det som han har det nu.
Om det finns en gud önskar jag att han kommer och hämtar min pappa nu.
Pappa har gett det han kan för detta liv.