Tillsammans är vi starka!

Detta inlägg hittade jag hos Duracellmamman.

Självklart vill jag länka detta vidare så att vi ALLA KAN HJÄLPAS ÅT!
Duracellmamman tipsade även om att vid Gotha Tower i Gbg pågår en julklappsinsamling för barn som bor på Kvinnojourer runt om. Ska ta mig tid att gå igenom allt där hemma för att kunna åka dit och lämna mitt bidrag.

Tack Duracellmamman för att du bryr dig och får oss andra att bry oss!


Tillsammans är vi starka

Har nu suttit här i många timmar... läst, läst, läst. Och kan bara inse att inlägget The True Story har gjort en enorm inverkan/påverkan hos många. Har fått ta del av så många olika människor livsöden under kvällen... alla utan tvekan gripande! Men jag är glad, att jag genom att jag blottade mig, har skänkt så många hopp... att det faktiskt finns en framtid. Det känns bra i mitt hjärta! För tro mig... jag vet hur det är att leva utan hopp, utan en framtidstro... alltför väl.

Ett av mailen fick mitt hjärta att helt svämma över... mailet var super långt, ja så långt att jag fick skriva ut det. Närmare 10 sidor. Ifrån en underbar Förälder... som de senaste tre åren fått flytta 27 gånger med sina  barn... som lever under en skyddad identitet... utanför den svenska sociala skyddsnätverket... jag grät mig igenom mailet, från första ordet till det sista...

Tänker inte gå in på i detaljer om den här Förälderns liv, han/hon har anförtrotts sig till mig, och jag har inte som avsikt att lämna ut uppgifter, som kan medföra till tråkiga konskvenser för den här Föräldern. Förälderns avsikt med mailet var att tacka mig, för att jag vågade öppna mig, för att jag gav henne en gnista hopp...

Men genom att nämna den här Föräldern, förstår Ni kanske mitt fortsatta resonemang i det här inlägget.

Det finns så många, många utsatta familjer här i vårt land. Som lever under ständiga hot, men en följd av att de inte har en trygghet någonstans. De kan inte jobba, inte lämna sin tillfälliga bostad, inte knyta nya bekantskaper osv... många gånger under fängelseliknande restriktioner... för att inte utsätta sig för något, för att kunna skydda sina barn, sina Guldklimpar, sig själv.

Ekonomiskt lever många av dem långt under existensminimum. Endel vågar inte ens be om hjälp via de socialamyndigheterna... de är helt enkelt rädda för att bli hittade genom något register.

Tänk Er in i den förtvivlan, som de som Förälder måste känna inför den stundande julen... över att vare sig ha möjligheter att lämna sin bostad, än mindre har de ekonomiska resurserna att köpa så mycket som en godispåse till sina barn ens.

Den vetskapen gör ont. Jag själv är emot MASSOR av juklappar... men nu pratar vi om inga alls... dessutom  sitter de där själva i en alltför oftast kal lägenhet eller ett rum någonstans, utan sina nära & kära omkrings sig, som de har fått bryta med helt,  pga deras situation...De kan inte ens unna sig ett härligt översvallande julbord... ingenting... absolut ingenting... oavsett det är jul eller ej.

De lever under ständig skräck, men fruktansvärda hotbilder över sig, deras älskade barn har många gånger fått vara med om fruktansvärda traumatiska upplevelser... och inte ens nu till julen, barnens högtid, har de några som helst möjligheter att göra något för dem... julafton är för dem, är som vilken annan dag som helst :-(

Med den här informationen så påtaglig, så nära inpå... kan jag inte bara sitta här. Ja låtsas som ingenting. Jag är inte sån, jag fungerar inte så. Mitt samvete skulle knäcka mig om jag sitter här på jul och låtsas som om att det regnar...

Jag vill hjälpa... exakt hur vet jag inte, ingen aning alls för att vara ärlig. Men tänk bara om man på något sätt kunde bidra med en bit mat, kanske en liten julklapp, eller lite kläder... något... något som är så lite i mina ögon, men som i deras är enormt!

Under morgondagen ska jag forska lite i hur, jag kan hjälpa till. Givetvis är det svårt att nå alla, men utan tvekan känns det betydligt bättre i hjärtat, om man vet att man har haft möjligheten att hjälpa några.

Och själv, ja på egen hand, kan jag inte hjälpa alls så många, som om vi är fler. Vi är så många här ute i den sekundära världen, tillsammans kan vi skänka några utsatta familjer lite glädje nu i julen. Det handlar inte om att skänka enorma summor pengar... men något litet. Tänk vad mycket nya kritor och ett ritblock exempelvis kan göra för ett barn i den här situationen. En liten fin juklapp... som för dem betyder så mycket, enormt mycket. För oss handlar det om ett par tjugor på sin höjd. Det har vi väl alla råd med eller??!

Eftersom jag inte alls har en aning om hur jag skå gå tillväga i det här skedet, så kommer jag per mail återkomma till Er som har lust att hjälpa till. Så om Du är intresserad av att på ett litet sätt kunna bidra med att skänka lite julglädje, hos någon som verkligen behöver det, skicka mig en mail, märk den med julglädje, på adressen [email protected]



Ensam är utan tvekan starkt, men tillsammans är vi starkare!

(Kopiera gärna det här inlägget & sprid budskapet vidare!)

Följ gärna min blogg, klicka på ikonen

Kommentera
Postat av: Annika

Tack för den jätte fina kommentaren!!!



Jätte kul att du fortsätter att sprida budkspaet här inne hos dig!!



Vi är många som kan hjälpa till på vårt sätt. Lycka till med rensandet!



Varma Luciakramar!

2008-12-13 @ 16:47:37
URL: http://duracellmamman.se/wordpress/
Postat av: Sessan ♡

Supert initiativ av en tvätt äkta duracell mamma!!



Läste din kommentar & säger bara att efter regnet kommer solen åter & som dom säger här i Norge: Det ordner seg for snille piker!

& vist har vi varit snälla, så då ordnar det sig väl snart harkel



Tvi tvi för att 2009 blir ett snällt år for oss.



Miljoner kramar & njut kvällen

2008-12-13 @ 22:09:01
URL: http://sessanochprinsessan.com
Postat av: Vicki

Håller med dig att Kevin var en värdig vinnare i idol!! Tror han är den 1:an som kommer att slå bäst av dem alla.



Vicki

2008-12-13 @ 22:16:24
URL: http://fotbollsvicki.blogspot.com

Missa inte mitt nästa inlägg, klicka på ikonen! 


Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback