Jag tappade allt igår
Igår fick jag ett bryt på mina barn och jag tog en av Leonies nappar och kastade den hårt i golvet. Livet som mamma är inte alltid så lätt. De små liven är så söta och de har så underbara kommentarer. Att få följa deras liv och utveckling är en stor förmån. MEN det är också oerhört tufft ibland. Innan jag fick barn hade jag sååå mycket åsikter om hur jag skulle göra och hur allt skulle bli. Samma sak när jag skulle få barn nr 2. Den tuffa verkligheten har vid ett flertal gånger fått mig att sitta gråtandes i ett hörn och slita mitt hår. Att livet skulle förändras när man fick barn förstod jag, men sättet det skulle förändras var jag nog inte riktigt klar med. Jag trodde i min enfald att det som skulle bli jobbigt var ammningsnätter, blöjbyten och brist på sömn. Dessa tre saker är ingenting! Jag anser att det som har varit jobbigast är alla de känslor som uppstod i samma sekund som Emilia tittade ut. Samtidigt som glädjen, kärleken och stoltheten infann sig i mitt hjärta kom även rädsla, ångest och stress. Tänk om något händer mitt barn? Tänk om jag uppfostrar fel? Tänk om de blir mobbade? Tänk om jag skulle dö?
Just stressen med barn är det som tär mest på mig. Då menar jag inte stressen att klä på dom, natta dom eller leka med dom. Jag menar stressen som ligger gömd i ett hörn någonstans i min hjärna.
Jag talar ofta om mig själv som "stressade mamman" och det är en perfekt beskrivning av mig. Mest stressad är jag när jag inte är med barnen. När jag får låt säga 6 timmar "egen tid". Det finns inget som är så stressigt enlig mig. På dessa 6 timmar måste jag hinna ALLT som jag inte annars gör. Jag vill passa på att baka, städa, sova, läsa, prata med vänner, träna mm mm.
Förra lördagen var jag utan barn hela dagen. Jag stressade som en gris! När jag kom till fiskhandlaren för att köpa mig lunch sa mannen där
- Här kommer stressade mamman, Var har du dina barn?
- De är med sin pappa idag, jag har egendag idag.
- Varför ser du då så stressad ut?
- Jag måste skynda mig så att jag kan vila!!
Han tittade konstigt på mig och rynkade på ögonbrynen!
Tjejerna är nu 2 år och 4,5 år, en ljuvlig ålder men också mycket påfrestande. De bråkar med varandra hela tiden. De ska ha samma leksaker och de skvallrar på varandra. Leonie fattar heller inte att de räcker att säga saker EN gång. Hon upprepar allt ända tills jag löst det hon vill. Jag vet inte hur många gånger om dagen de ropar MAMMAAAAAAAA!
De kallar varandra för bajskorv och sen kommer de gråtande till mig.
- Mia sa jag vaj en bajskojv!
Man har rätt att tappa allt ibland. jag är inte en sämre mamma för det. Jag älskar mina barn och de berikar mitt liv. Utan dem vore jag ingenting. Men GUD så skönt det är att få skriva av sig allt!
Skickar varma kramar till alla mammor ( och pappor) som läser min blogg. Vi är bäst, även när vi tappar det ♥
2 år är en så underbart rolig ålder=)
Mitt exs son är snart tre och han är typ det enda jag saknar från det förhållandet=P
Som tur är får jag träffa honom ibland endå=D
Bra skrivet! Känner så väl igen mig.
Ibland blixtrar det ur ögonen på en. Jag har VRÅLAT åt min tvååring ett flertal gånger, men då fnissar hon bara förtjust. :)
Så härligt att det finns mammor som kan göra erkännandet att det är sten tufft till tider att vara "supermami"!!
Jag tror ju just vår strävan i att vara perfekta mammor är det som
gör att vi "klickar" lite då & då....
Gud som jag känner igen mig & tack för att du satt ord på mina tankar & känslor!!
Miljoner kramar från sessan som är på benen igen ;)
Jo men jag började se desperate för ett tag sen, men nu är jag redan ikapp :) Jobbigt att vänta på varje avsnitt nu.
Tror du kombinationen mellan självförtroende och självrespekt är de som krävs för en stor framgång?
Roligt att läsa att fler känner som mig, man kan känna sig otillräcklig när man läser alla "mamma-bloggar" där det står allt dom hunnit med under dagen. Att redan klockan 8 på morgonen har dom hunnit gett frukost till barnen, städat, tvättat, diskat, varit ute med hunden mm mm. Själv känns det som att man inte hinner med någonting, men vad gör det? Ens egna barn lär ändå tycka att man är världens bästa mamma, fast man förlorar humöret nån gång då och då :)
Jag måste bara säga det här; jag har inte läst din blogg så länge, bara ett par veckor. Vanligtvis fastnar jag inte för mammor som bloggar (förmodligen eftersom att jag själv antagligen inte kommer få barn på ett bra tag), men något hos dig får en att vilja veta mer. Jag är nästan lite avundsjuk på dina barn som har en så supermamma som jag ser dig som (haha), jag tycker verkligen att du är en riktigt bra mamma. :)
Förresten kommer det aldrig bli lättare att vara mamma! ;) Jag tror jag driver min egen kära mor till vansinne lite varje dag, och hon gör detsamma mot mig. Men vi kan också ha riktigt kul tillsammans, som tur är, och jag är säker på att du är en sådan person som kommer stå dina döttrar väldigt nära när de är i min ålder. =)
Hej Åsa. Jagskänner igen mig . JAG VAR ALLTID ENSAM MED MINA BARN. mAN TAPPA TÅLAMODET IBLAND.dET HAR JAG DÅLIGT SAMVETE FÖR EN I DAG.mEN ATT HA ANSVAR FÖR HEM HUSHÅLL OCH EKONOMI DET TOG HÅRT.i DAG LEVER JAG ETT NYTT LIV Vi delar på allt ansvarVILL JAG ÅKA TILL DIG SÅ GJÖR JAG. har aldrig haft det så bra som nu Ta det lugnt med barna. KRAM FRÅN MAMMA.
Ja,det har man.Man är en bra förälder ändå.
hej Åsa!
OJ vilken fin blogg du har! =)
Ja visst är det ett bra tips!
Jättebra julklapp ju!
Funderar på om jag ska köpa den till någon elelr flera =)
Mvh
Sandra Gee
Hejsan!
Jag har 7 barn och jag brukar tappa förståndet både nu och då. Men jag har den inställningen att det är sunt att bli tokarg på barnen ibland. ;)
Nä men det ÄR tufft att vara mamma, den som säger nåt annat ljuger för sig själv och alla andra. ;)
Ja jag känner till den där stressen, den är hemsk men nu efter 7 barn så har jag lärt mig att ignorera den. Är barnen med pappa så går allt bra, är jag hemma själv någon gång, helt utan barn, då VILAR jag, allt annat kan vi göra tillsammans sen när alla är hemma igen.
Kram
Ja man får lov att tappa tålamodet ibland, vi är ju bara människor. Det här med stressen kommer nog ta lång tid innan vi släpper den, om man någonsin gör det. Jag är lika stressad fast jag har barnen varannan vecka och då även har egen tid varannan vecka.
Jag känner att jag ska hinna precis allt och skjuter gärna upp allt till den veckan. Och jag misstänker att man kommer vara super stressad när barnen är stora och är ute eller hos kompisar.
Men jag ska försöka tänka lite som Annica i inlägget innan. Försöka göra mera saker tillsammans med barnen.
TUSEN TACK för alla fina kommentarer ni lämnat i detta inlägg.
Tamara: Om du visste hur stolt, glad och lycklig jag blev över det du skrev. Jag började gråta och mina kollegor undrade vad som hänt!
Annica: Känner att jag ligger lite i lä när du skriver att du har 7 barn! Snacka om SUPERMAMA!
Kram till er alla. Åsa
