Min pappa

Min pappa heter Willis Stenström och bor på ett servicehem i Krokek. Han är 74 år gammal och lider av grov demens, så har det varit de senast 7 åren. Under dessa år har han inte vetat vem jag eller någon annan är. Han är en skugga av sitt forna jag.
Att leva med en förälder som har denna sjukdom ( eller vad det kallas) är fruktansvärt svårt.
Jag har en pappa men ändå inte.
Min pappa vet inte att han idag har totalt 7 barnbarn, han vet inte att jag har gift mig, han vet inte ens vem jag har gift mig med. Raffa har aldrig träffat min pappa medan han var frisk.
Varje gång jag tänker på min pappa bränner tårarna innanför mina ögon. Saknar honom så fruktansvärt även om han fortfarnade finns. 
För att allt inte ska bli så jobbigt väljer jag att inte tänka för ofta, vilket leder till ett enormt dåligt samvete. Ett samvete som min pappa inte har en aning om. 
Varje år när han fyller år, den 18/7, mår jag skit. När jag gifte mig och han inte ens var bjuden eller kunde lämna över mig till Raffa mår jag skit. När julen kommer mår jag skit. 
Han finns men ändå inte.
Min pappa var min favorit, jag skulle gifta mig med honom när jag blev stor. Jag var pappas flicka, idag ser han mig inte och ryggar tillbaka när jag vill krama honom. Det gör väldigt ont.
Pappa var lastbilschaufför till yrket. Han reste iväg varje tisdag till Tyskland och kom hem på lördagar (stackars mamma som var konstant ensam med tre barn, hus och heltidsjobb!)
Lördagar var bästa dagen på veckan. Pappa kom alltid hem med godis. Han kom in på mitt rum på morgon och bäddade min säng, hemlis mellan oss då mamma tvingade mig att bädda sängen själv.
På förmiddagen tog han med sig oss barn in till stan. Först var vi på hans kontor och redovisade, som han sa det. Han skulle lämna alla arbetrapporter för veckan.
Jag fick sitta på deras kontor och stämpla papper så länge. Efteråt åkte vi till badhuset.
När mamma och pappa skilde sig valde jag först att bo hos mamma eftersom hon stannade kvar i vårt hus. Senare flyttade jag till pappa istället, trots att jag fick pendla till skolan varje dag 3 mil.
Pappa berättade alltid mängder av historier om hans liv. Han hade varit sjöman som ung och seglat på den kända "Gladan".
Han har rest jorden runt, korsat ekvatorn, suttit i fängelsehålor i Brasilien, varit förlovad med en "Fröken Svergie". Han sa även att han fått dåvarande kungens tapperhetsmedalj när han fångade in några kända rånare!
Vi skrattade åt hans historier och tog det med en nypa salt. När vi nu tömt och rensat bland hans saker har det visat sig att allt varit sant. Hittade ett tidningsurklipp där han får medalj av kungen!
Pappa var inte bara min favorit, alla gillade honom. Han var alltid snäll och gjorde allt för att ställa upp, även om det var med små medel.   
När vi gick i skolan och klassen behövde en förälder som skulle med på någon skolresa skrek alltid alla
- Åsa pappa måste följa med!
Det gjorde mig aldrig något, jag var så stolt över honom och han fick gärna vara med.
I tonåren tog han hand om mig och alla mina vänner. Kanske inte alltid på ett sätt som andra föräldrar skulle göra men jag tycker att han gjorde ett bra jobb!

Igår fick jag veta av min syster att pappa har fått en propp. Hon säger att det inte behöver vara så illa men det kan även vara så. Hon säger att det gått så långt med min pappa nu att de inte längre kommer rädda honom om något händer.
Även om pappa inte funnits i mitt liv på 7 år så gör det så jävla ont att höra.
Samtidigt är det kanske skönt för honom och för oss andra. Han får sin ro och vila. Vi får ett avslut på något som varit väldigt jobbigt.
På tisdag reser jag till Krokek för att ta mitt farväl. Han kanske lever länge till men jag vill göra detta nu.
Tack pappa för allt du gjort för mig.
Tack för att just du var min pappa.
Älskar dig.

Denna blomma är till dig.


Kram från din dotter Åsa
Följ gärna min blogg, klicka på ikonen

Kommentera
Postat av: Jenny

Så fint du har skrivit.. Fick tårar i ögonen.. Hoppas allt går bra..

2008-08-28 @ 22:18:56
URL: http://smulis74.blogg.se/
Postat av: Helen

Det va fint skrivet. Pappa i ett nötskal. Det är sådana minnen som man aldrig glömmer. Det är precis så som han vill att vi ska minnas honom. Men jag vill att du ska veta att det inte bara va förut som alla tyckte om pappa, när han va frisk. Alla tycker att han är jätte mysig nu också och han gillar att kramas mycket.

2008-08-29 @ 21:20:29
Postat av: Marcus

Det var väldigt fint skrivet och du fick mig att gråta då jag saknar min pappa också.

2008-09-01 @ 08:29:30

Missa inte mitt nästa inlägg, klicka på ikonen! 


Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback