Tankar om att ha två barn

Mina två små tjejer är min stora stolhet i livet. De får mig också att tänka en del. När jag blev gravid med Leonie var jag verkligen supernervös över att inte kunna älska en till lika mycket som jag älskade Emilia. Jag kunde verkligen inte förstå hur någon skulle konkurera om hennes plats i mitt hjärta. Det var som tur var så som alla sa, att man inte behöver konkurerar, hjärtat växer med ett andra barn.
Jag måste ändå erkänna att Emilia, som första barnet har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Det tror jag många tycker, men man har lite svårt att erkänna det.
När hon låg i min mage var allt väldigt speciellt. Jag visste exakt på dagen i vilken vecka jag var i, jag visste exakt hur stor hon var i varje månad. Känslan när hon lades vid mitt bröst kommer aldrig att suddas ut.
Under hennes första månader, när jag var mammaledig, gjorde vi ALLT som man "ska" göra. Det var öppna förskolan, babysim, rytmik och en miljard bilder på henne.
När jag väntade Leonie gick allt på ett bananskal! Jag kallar henne min bananskalsunge! Hon liksom bara kom en dag och kärlek uppstod. Jag var redan BÄST på att vara mamma, och behövde inte längre bekymra mig så mycket. Jag stressade inte fram allt för jag visste att hon kommer att börja krypa, prata, gå och le. Med Emilia räknade man dagarna tills nästa steg skulle komma.
Det häftiga i att ha två barn av samma kön, är att jag kan se deras likheter men även deras olikheter. Emilia är en liten Åsa och Leonie är en liten Rafael.
Emilia är lilla prinsessan som är lite försiktig, gillar klänningar, sång, dans och gärna vill kramas med mamma. Leonie är den lite coolare, kaxigare och inte rädd för någonting. Hon är en tuff tjej som tar för sig av allt som kommer i hennes närhet. Hon gillar att kramas med mamma, men att busa med pappa väger lite tyngre.

Det svåra med två barn är att hitta tid till var och en. Man vill ge dem sin odelade uppmärksamhet men man hinner inte med. Vi fösöker därför dela på dem ibland och i morgon ska jag ta med Emilia på stan. Bara hon och jag. Titta på kläder, handla och ta en fika. Leonie ska få hela pappas uppmärksamhet.
Nästa gång byter vi och jag får gosa med bara Leonie.

Hur gör ni andra med två barn?
Följ gärna min blogg, klicka på ikonen

Kommentera
Postat av: Annika

Precis samm tankar hade jag när jag väntade Tildis... exakt samma... men tänk, bara sådär hade jag plats för ytterligare en Guldklimp att älska!



Vi delar oss, varannan helg hittar jag på något kul med Linus och varannan helg hittar Mats på något med honom. Super viktigt... ännu viktigare kanske för att vi har den situation som vi har.



Kramis!

2009-01-02 @ 00:44:55
URL: http://duracellmamman.se
Postat av: Morfen

Jag funderade inte så mycket på det när jag väntade nr 2, jag hade fullt upp med att vara skräckslagen inför förlossningen. Ett par månader senare kom den starka härliga kärleken till nr 2 (självklart älskade jag honom men att förstå hur stort det var och att älska honom på riktigt kom inte förrän senare), medan det kom på en gång med nr 1. Man har 100% kärlek för vart och ett av barnen.. de behöver inte dela på 100%. Att inte alltid ha tiden för var och en är en annan sak men det är ju superbra att dela på dem ibland. Kram & god fortsättning!

2009-01-02 @ 12:48:24
URL: http://morfen.blogg.se/
Postat av: Jasas

Jag kan inte referera till två barn, gällande mig själv, då vi bara har ett. Men jag kan däremot referera till mina två systersöner som är 2.5 år och 4.5 månad! Jag trodde inte jag skulle kunna älska en till systerson - MEN DET KUNDE JAG. Oj vad jag älskar dessa små!

2009-01-04 @ 10:29:10
URL: http://jasas.se

Missa inte mitt nästa inlägg, klicka på ikonen! 


Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback