Raffa och jag hade väldigt trevligt de två timmar barnen var på kalas :)
Hämtade tjejerna vid 4-tiden och sen drog vi direkt in till stan och restauran El curazon, ett tapasställe mitt på Avenyn. Inte helt lätt att äta ute med dessa tjejer men det går. Emilia funkar ganska bra men Leonie har ca 1 miljard myror i rumpan. Hon stod bla upp i sin stol och dansade och sjöng Honey Honey! Raffa och jag valde att ta in 10 små rätter och fick en stor bricka med massor av gott. Getost, heta scampi, kycklingvingar, marinerade champinjoner, kronärtskockor, bruchetta och lite annat. Allt var supergott. Barnen delade en pizza . Alexander var också med och den stackarn har precis brutit handleden när han spelade hockey. Innan vi mötte upp honom hade han även ramlat i en trappa och hade ont igen. Raffa har därför åkt till sjukhuset med honom nu, så vi får se vad som händer där.



                                                            
Leonie läser menyn och funderar på vad hon ska äta. Alexander har samma blick som på alla kort man tar på honom.


                                                                            

Det gällde att roa Leonie hela tiden och vi turades om att leka med henne. Raffa bad om en puss med blev istället slickad på hela kinden och fick sen torka sig med en servett.

Bägge tjejerna somnade i bilen på väg hem och det är ju ingen dröm direkt. Raffa lämnade av oss och åkte sedan vidare med Alexander. Räknar med att de är borta resterande av kvällen. Leonie gick upp till huset själv men sen hände en ganska rolig grej. För några dagar sedan skrev Sessanochprinsessan om att det tog lång tid att hämta/lämna på dagis numera för att hennes lilla dotter bara ålade sig när de skulle ta av/på kläderna. Jag skrev en kommentar och sa att så gör inte mina barn och att det var tur för jag har så dåligt tålamod. Skrev att om mina barn hade gjort så så hade jag förmodligen lämnat dem på golvet och gått därifrån. När vi kommer in i huset börjar Leonie åla, krångla, sparka och grina. Jag försöker klä av henne men det går inte. Efter 2 sekunder tappar jag tålamodet och lämnar henne. Säger att då får du väl ligga där. Klär av mig själv och går in till köket och börjar styra undan lite. Undrar när hon ska komma eller ropa på mig, men inget händer. Efter en stund går jag fram till henne och ser att hon har somnat! Lyckades denna gång att ta av henne kläderna, byta blöja och bära henne till sängen och där sover hon fortfarande! 
Så, vår kväll blev inte helt som planerat.  Istället för fem personer här som stojar och ska se på TV är det bara jag och Emilia hemma och vakna. Det är faktiskt väldigt skönt och som vanligt njuter jag av tystnaden.