Kan inte släppa tanken på att flytta utomlands....
Går runt och ställer frågor till mig själv och hittar lösningar på en del, och del har jag ingen aning om hur man ska lösa.
Sätter upp listor i mitt huvud på för och nackdelar.
När jag var 21 år flyttade jag till Oslo och bodde där i 5 år, tyckte att det var nog så krångligt och då var jag en partyglad singel utan barn :)
De svåraste frågorna nu är:
- Vart? Thailand och Brasilien är det som lockar! Kanske enklare i Thailand där det redan finns ett gäng bofasta svenskar, men jag lockas mer av Brasilien. Känns också bättre att barnen och vi eventuellt kan lära oss Portugisiska, tror knappast att vi lär oss Thai!
- Hur gör man med vårt företag?
- Vågar jag hyra ut huset?
- Vad ska vi försörja oss på?
- Vad händer med Raffas son Alexander?
- Klarar jag mig utan svensk mat, som är värlsklass enligt mig!
- Klarar jag mig utan familj och vänner? Räknar inte med allt för mycket besök om man bosätter sig så långt bort!
Jag får forsätta att tänka på saken.....
Såg din kommentar hos Gizmolina ang. repotagetips.
När det gäller hur man ska säga till föräldrar som fått barn med funktionsnedsättningar så varierar det från person till person.
Men jag tycker att man ska gratulera till barnet de fått - inte beklaga. Det är bättre att säga fel än att inte säga något alls, vill de prata så är det bra om man orkar vara lyssnande. Att tipsa om intresseorganisationer kan vara bra - för hur ensam man än kan känna sig så finns det många där ute som har upplevt samma sak.
Jag har inte fått ett barn med funktionsnedsättning, men har levt hela mitt liv i närhet med många familjer som fått barn med olika typer av nedsättningar.
Detta är något som kanske kan förklara lite hur det är att få ett annorlunda barn (gäller inte bara utvecklingsstörningar)
"Välkommen till Holland" av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det är att ha ett utvecklingsstört barn. Jag vill här försöka hjälpa människor, som inte fått erfara denna speciella upplevelse.
Det känns så här...
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har komit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt. Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
(Översättning av Margareta Ugander)
Låter som en riktigt dum ide. Kommer aldrig att funka..... ha ha skoja bara. Syster och kottarna vill INTE att ni flyttar.
Visst är det så att ord kan såra i en sådan situation, men jag har upplevt att det trots allt är värst med alla som drar sig undan. Det är dock viktigt tat det tas upp - för många känner sig nog väldigt ensamma i sin situation. Jag tycker att det var en bra idé att ta upp i en tidning - men svårigheten ligger ju just i att det är så individuellt hur personer vill bli bemötta
Självklart får du det! :)
La märke till att du är medlem på ett par blogglistor och tänkte därför tipsa om att bloggtopplista.se nu äntligen har öppnat. :)
Först och främst måste du besvara frågan VARFÖR du vill flytta utomlands? Är det för värmen, slappa livsstilen, prova ngt helt annat? Jag tror att det är mycket enklare att besvara följdfrågorna om du vet skälet till varför du vill flytta. Även att välja vart blir enklare. Gillar du ordning och reda så är Thailand INGET för dig. Här det mesta kaos, dålig kvalitet, ingen planering osv. Även som gammal slarver själv blir man dagligen matt över ngt. Men vissa älskar det ju, att mera ta dagen och det som erbjuds som det kommer -och kommer det inget så är det bara att rycka på axlarna över det, för det är heller inget konstigt. Sedan hur varmt vill man ha det? På semestern så varmt som möjligt ja, men leva i? Nja. Så som det är här (Koh Lanta) så är allt väldigt lugnt vilket blir stressande efter ett tag. Men som ett riktigt "time out" ställe så är det nog kanon om man klarar att slappna av så mycket som krävs. Sedan är de långa resorna ingen höjdare för vare sig en själv el folk som hälsar på. Nu fick du massa neg input som kanske bromsar in planerna...
Nej siktet när jag väljer nästa gång blir Europa. Spanien/Mallorca/Malta/kanarieöarna där Kanarieöarnas klimat är tveklöst det bästa (förmodligen ett av världens bästa), Malta för att de även pratar engelska (men kör på fel sida av vägen...) Mallorca för att det är vackert, Södra Spanien för att det är bekvämt med svenska skolor och mycket svenskar att umgås med (sådana som bor där). Sedan är alla ställena nära och billiga att flyga till! Men vill du vara säker på att kunna gå i bikini varje dag till jobbet(?) så är det Kanarieöarna som gäller!
