Emilia har sovit hela natten i sin säng MEN det nästan krossade mitt hjärta!
Hon kom in två gånger och försökte krypa upp till oss och bägge gångerna sa jag till henne att hon lovat att sova i sin säng. Sista gången hon går tillbaka hör jag henne snyfta och vara ledsen. Mitt mammahjärta vill då SPRINGA upp och hämta henne men jag bestämde mig för att vara lite hård.
Hon tysnade ganska snabbt och vi sov vidare.
När jag vaknade i morse, (med Leonie bredvid mig såklart, den lille fattar inte detta med mutor!) gick jag direkt in till Emilia och gosade ner mig hos henne.
Det första hon säger när hon slår upp ögonen är att hon vill ha sin peng!
Det fick hon självklart och stolt som en tupp lägger hon den i sin sparbössa. Sen brister mitt hjärta igen när hon säger att hon var duktigt för hon låg under täcket och grät för att vi inte skulle höra henne!
Aj aj aj, vad ont den kommentaren gjorde!

När vi sedan ska ta på oss skorna för att gå till dagis kommer följade:

-Mamma, jag kan inte böja mig ner för att sätta på skorna.
- Varför kan du inte böja dig då?
- Jag har så himla ont i benen.
- Oj då, vad har hänt med ditt ben?
- Jag grät så mycket i natt att jag fick ont i benet!

Vid en sån kommentar gör det inte riktigt lika ont, man blir mer full i skratt!