Har varit i Kolmården fredag och lördag på bergravning och därför har det varit tomt på bloggen.

Begravningen blev så fin som jag ville ha den. Det hade småregnat under dagen men lagom till cermonin tittade solen fram och lyste över oss. Det hade kommit blommor från gamla arbetskamrater och barndomsvänner från Gotland, det gjorde mig väldigt glad. Det var så overkligt allt och jag hade svårt att förstå att det var min pappa det gällde. När de spelade "time to say goodbye" med Sarah Brightman forsade tårarna på mig. 

Därefter bars kistan ut till graven. Rafael var en av bärarna och det är jag så stolt över. Tack älskling för att du gjorde det. Du var så stilig och det kändes så respektfullt. 

 När alla sedan sagt adjö vid garven och lagt i sina blommor, gick vi mot bilarna. Då kommer Emilia fram till mig och säger att vi måste gå tillbaka till morfar. Hon hade glömt att säga till honom att han skulle ha en härlig dag!
Gick tillbaka med henne och hon fick säga det till honom.
Barn BÖR verkligen vara med på begravningar. De får en att bli påmind om det liv som faktiskt finns här och nu! Deras kommentarer och underbara tankar och frågor är det som får en att le.

Vi hade sedan minnesfika på Orrekulla och det var trevligt att träffa pappas bröder, som vi inte ser så ofta! Jag har tagit massor av bilder men vill inte visa dessa här, känns för privat.