Här är hon ca 6 månader och lär sig krypa.


I morgon fyller Leonie 2 år och det innebär att ikväll för två år sedan höll jag nästan på att dö, enligt mig :)
Fick värkar vid 20.30 på kvällen och de blev snabbt väldigt onda och kom tätt. Redan vid 22-tiden valde vi att åka upp till Mölndal och blev inskrivna. Jag hade 6 dagar innan dess ramlat och slagit sönder mitt blygdben och hade redan innan väldigt ont. Hade legat på sjukhus hela veckan med morfin och kunde knappt gå. Var supernervös över hur detta skulle gå eftersom det som gjorde ondast var att sära på benen, vilket man bör göra när man föder barn! De började med att kolla hur mycket jag var öppen och det gjorde gräsligt ont, vilket gjorde att de bara uppskattade och sa att jag var öppen ca 8 cm. Jag blev skitglad och trodde att jag snart skulle börja krysta. För att göra en lång story kort så föddes Leonie 1 dygn senare och timmarna fram tills dess var ett helvete! Jag trodde verkligen att jag skulle dö och ibland bad jag även att få dö! Mina sköterskor var inte bra och gjorde inte detta till en minnesvärd stund. Tror de gjorde alla fel man kan göra.

Som tur är glömmer man allt när det lilla livet läggs på ens mage.
Total kärlek direkt ♥

Nu ska jag hoppa i säng så att jag orkar upp och sjunga för min lilla goa tös.
God natt alla.