Det var väl inte så väldigt smart att sitta uppe till 03.00 och tjata när vi har ett hus som ska målas :)
Var svintrött när klockan ringde några timmar senare. Det blir ju lite så när man väl har barnvakt att man vill passa på att göra så mycket som man annars inte hinner.
Vi har ordnat med barnvakt för att kunna fixa med huset men det är ju ändå väldigt mysigt att vara ensam hemma med Raffa och få vara vaken sent och kunna sova ut på morgonen.

Vi har allfall varit väldigt duktiga idag. Vi har skurat alla väggar och grundmålat nästan allt. I morgon kommer vi hinna börja måla med den riktiga färgen. Vi kommer ju inte hinna bli klara för i morgon ska barnen hämtas. 
Som tur är har farfar och Anette lovat att hjälpa oss igen på lördag.  

Nästa vecka hoppas jag kunna beställa hem matjord och börja så gräs på den delen av trädgården som blev förstörd vid bygget!
Bilden nedan är inte så rolig men jag tänkta att det kanske finns någon som läser min blogg som har en bra idè på vad som kan göras där!
Bilden är från vår baksida där vi har en altan med morgonsol. Själva slänten är väldigt brant och består bara av lera och rötter från ett träd.
Närmast altanen har jag planterat lite perenner och en syrènbuske men vad ska jag göra med resten?

För överigt tänkte vi sätta upp spaljè mot grannarna vid änden av altanen och även dra några vajrar mot huset så vi kan plantera något som växer upp som ett tak över denna altan.
Den delen av huset som man ser på bilden är Emilias rum som tidigare var gäststuga men som nu är ihopbyggd med det övriga huset. Hennes rum blev väldigt bra!





Något jag ångar i mitt liv är att jag inte köpte vårt hus LÅNGT innan vi fick barn. Den ganska vanlig mallen är att man först får barn och därefter köper hus men det kan jag verkligen inte rekommendera!
Innan detta hus bodde jag i en tvåa på Hisingen och var dessutom utan bil. Varje gång solen sken fick jag sätta mig på spårvagn och buss för att åka till någon strand och trängas med resten av Göteborg. Då önskade jag alltid att jag hade eget hus på landet så jag kunde ha en egen trädgård att sola i. 
Vi flyttade in i huset oktober 2003 och i april 2004 föddes Emilia. Två år senare kom Leonie. 
Vem som helst kan nu räkna ut att jag ALDRIG suttit och solat i min trädgård! 

Jag har även börjat inse att det verkligen stämmer att man aldrig blir klar med ett hus. TO DO listorna minskar liksom aldrig. Vi har renoverat, byggt om och slitit som djur med vårt hus. Det är fortfarande inte klart och det mest skrämmande av allt är att nu börjar de rum som jag startade med att renovera kännas lite tråkiga.......
De jag först bockade av på min TO DO lista ligger nu alltså igen längst ner på min lista........ Numera tänker jag inte att snart är vi klara med huset. Jag mer undrar hur det ser ut när barnen är vuxna! Jag har insett att jag aldrig kommer bli klar med huset! Det är ett evighetsprojekt som kommer följa mig i livet :)  

Nu ska jag krypa ner i min säng och vila min trötta kropp!