FY vad jag är trött på allt regn som faller över Göteborg! Det står varje vecka i GP att nästa vecka kommer värmen men det bara fortsätter att regna. Nu står det åter igen att det blir värmebölja nästa vecka och det hoppas jag verkligen!

Idag hade vi bokat in farfar och Anette som barnvakter så att vi skulle få måla igen. Vaknade taggad för att sätta igång men det belv pannkaka av hela dagen.
Det regnade nästan hela tiden och våra ytterväggar var alldeles för fuktiga för att kunna måla. En barnvaktsdag gick till spillo!
Raffa var duktig och är nu nästan klar med allt som ska kopplas för att få in värmepumpen. Jag tappade lusten totalt när jag inte fick måla och har mest gått hemma och drällt.
Lite fick jag ju gjort genom att åka till jobbet när barnen var borta. Hann betala lite leverantörsskulder och stämma av lite konton.
Farfar och Anette hade varit på Sjöfartsmuseèt med barnen, vilket var mycket uppskattat. Leonie skrek högt när hon såg alla fiskar! Kul ändå att de hade det bra.
Anette är väldigt bra för hon gillar att göra "barnsaker", så hon anser att hon får nytta av att låna våra barn. Det tackar jag enormt mycket för! 

Jag har funderat mycket på detta med att det anses mest normalt att skaffa flera barn tätt! Det är liksom någon "standardgrej" att göra, och jag kan inte riktigt förstå varför?
När jag hade fått Emilia var jag ytterst osäker på om jag överhuvudtaget skulle skaffa fler barn. Jag tyckte det var underbart att få bli mamma men ändå väldigt tufft. Saknade mitt vuxenliv, arbetsliv och kompisliv.
En efter en i min mammagrupp blev snart gravida på nytt och jag kände pressen öka.
Det är ju självklart att barn ska ha syskon och det är superbra om de är nära i åldern så de kan leka med varandra, ansåg många.
Jag kände att visst ville jag att Emilia skulle ha syskon ( hon har ju Alexander redan) men det var inte ett krav. Lite föll jag nog också för detta att de skulle bli så bra kompisar. 
När Emilia var ca 2 år var även jag gravid på nytt! Var otroligt glad för att åter få vara gravid men också väldigt orolig. Hur skulle jag klara av detta nu då?

Med facit i hand så avgudar jag båda mina tjejer och de berikar mitt liv mer än något annat, MEN jag anser fortfarande inte att det ultimata är att skaffa barn så tätt. 
Tänk så skönt det vore om Emilia vore typ 9 år när Leonie föddes och kunde ha hjälpt mig med lättare grejer? Tänk om de slapp bråka och tjafsa om att de ska ha samma prylar hela tiden? Tänk om jag slapp knöggla ner två barn i en cityvagn gjord för ett barn ( får väl skylla mig själv där som var snål nog att inte köpa syskonvagn!)
Tänk om jag fått mer tid till var och en.

Varför är det så noga med att de ska bli så bra kompisar? Det är väl bra om de gillar varandra men är det inte bättre att de har egna vänner istället för att bara hänga på varandra? 
Och vad är det som säger att de blir så bra kompisar bara för att det är två år mellan dom? De kanske hatar varandra?
Mellan mig och min bror är det 8 år och vi har gjort mycket ihop i perioder. Jag tror inte att åldern har något att säga, det är vad vi som familj väljer att göra för att alla ska älska varandra!



Här kommer en glad Leonie!



Systrarna leker glatt tillsammans ( starx efter grät någon av dem!)



Får inte till att vända bilden tyvärr. Min underbara Emilia




Avslutar dagen med de vanliga orden:

Jag är så stolt över mig själv som fött fram två underbara tjejer, mamma älskar er!

Tack för min familj.

Hjälp mig att inte oroa mig så mycket för jobbet, det kommer att bli bra!