Jag blir galen snart!

Nu var det en stund sedan jag klagade i just detta ämne men nu kommer jag göra det desto mer. Jag blir GALEN om inte mina barn sover ordentligt snart, och helst i sina egna sängar!
Att de kommer springades på natten och kryper ner är väl egentligen inte det värsta. Problemet är att redan vid ca 22.30 vaknar bägge två och gör ALLT för att bli förflyttade redan då! Vi hinner alltså inte ens lägga oss själva innan de är uppe igen! Leonie ligger just nu i sin säng och gråter och pratar med sig själv
- Jag vill ha lite välling
- Jag vill vara med dig pappa
- Jag vill sova i pappas säng

Hon varierar mellan dessa tre meningar och gråter där i mellan. Vår senaste taktik är att låta de ligga i sina sängar och gråta. Det är det min allra sista utväg, för det bär mig emot att låta barn gråta sig till sömns men jag har provat ALLT och inget hjälper.
Leonie har idag inte sovit någon middagsvila, hon har åkt skridskor i två timmar, hon har sprungit runt som en raket hela dagen. Hon BORDE vara totalt slut och megasova. Istället vaknar hon efter två timmar och sätter igång igen. 
Nu gav jag med mig och gav henne välling, får se hur många minuter det tar innan hon börjar babbla igen. 
Emilia tvingade jag tillbaka igår till sin säng och hon somnade efter att ha gråtit en stund. Sedan sov hon hela natten i sin säng. Ikväll kom hon upp igen och jag gjorde samma sak, och nu sover hon igen. Ska hon ligga där hela natten?

Jag är så less på detta nu. Jag lägger 100% energi på barnen hela dagarna och kvällen är verkligen helig för mig. Kan jag inte få ha den för mig själv? Hur orkar de själva? När ska detta få ett slut? Vad ska jag göra?


 

 
Följ gärna min blogg, klicka på ikonen

Kommentera
Postat av: Cissi

Jag känner igen mig. Jag har ett barn som ständigt och jämt vandrar över till oss och ett som aldrig gör det eftersom han fick lära sig redan som liten att sova i egen säng var det bästa. Men den första fick ju sova hos oss för det var så myyyyysigt. Ja när de är små bebisar... Men det är inte lika mysigt med en nioåring som (peppar peppar) nu äntligen lärt sig att sova i sin säng. Någon enstaka gång kommer hon över men det är typ en gång i månaden nu.

Saken är ju den att de är ju VANA att gå över så det är en vana som måste brytas. Det tar tid och det blir lite gråt men när de väl sover där hela natten i sin egen säng så är det värt det både för dig, maken och barnen. Några tips har jag inte, för jag har provat allt. Köpt nya sängar, köpt exakt samma täcke och kudde som vi har i våran säng, lagt pappas gamla svettiga t-shirt för att få doften av oss i sin säng, hotat, gråtit, bärt tillbaka... ja du hör ju själv. Men till sist går det, även om det blir lite gråt på vägen.



Lycka till.

2008-12-28 @ 23:29:33
URL: http://www.ceciliah.se
Postat av: Annika

Oj Gumman... jobbigt läge...



Med Tildis har vi inte de problem... MEN med Linus hade jag de i många år, ända tills jag satte ner foten.



Även fast det tog mig så emot, så började jag vara benhård och köra 5-minuters metoden. Dvs lät honom gallskrika sig hes,var femte minut gick jag in till honom, talade lugnt till honom, strök honom på ryggen och sa god natt igen. Gick tillbaka med honom varje gång han gick upp, poängterade noga 20 min före läggdags att han nu hade sista chansen att göra alla hans måsten... sen var det kört...



I 3-4 kvällar/nätter hade jag ett helvete med honom bokstavligen... han skrek hjärtskärrande... kändes rejält i mitt mammahjärta... men sen blev det bra. Han accapterade läget och sedan dess har inte hans läggningar varit något problem alls. Han accpeterade även hans säng... vilket var skönt, med tanke på att han de 5-6 första åren sov VARJE natt hos mig.



Enda anledningen till att Tildis ALDRIG fått sova en timme i min säng... been there, done that, wont do it again;-)



Hon har från dag ett sovit i egen säng och eget rum.



Om Tildis skulle börja krångla vid läggningarna, kommer jag även idag köra samma metod... och inte vänta så länge som jag gjorde med Linus.



Ingen rolig metod, men vad annat kan man göra??!



Skickar massor av styrkekramar!!

2008-12-28 @ 23:35:22
URL: http://www.duracellmamman.se
Postat av: Perfektion by Emma

- åh vilken underbar kommentar jag fick från dig tidigare ikväll, tack.



tror minsann att jag varit inne på din sida tidigare med.. den känns bekant. däremot var jag inte så smart som dig att jag la till dig på bloglovin. de får bli ändring på de nu. kram

2008-12-29 @ 00:43:57
URL: http://perfektion.blogg.se/
Postat av: Rebecca

Förstår din frustration. Kvällen är väldigt helig för mig med. Från jag vaknar på morgonen till mannen kommer hem på kvällen är jag inte själv en enda sekund. Nu sover i och för sig våra i sina sängar och somnar tidigt men jag förstår att det måste vara frustrerande.

Kram från mig

2008-12-29 @ 10:25:28
URL: http://cheeky.zoomin.se
Postat av: Cissi

feng shui? Ja varför inte, det är ju värt att prova. Själv trodde jag det var sängen det var fel på så vi böt från spjälsäng till juniorsäng, till en vanlig duxmadrass till loftsäng... Inte förrens vi flyttade till huset vi bor i nu började det vända. Kanske var det något i lägenheten som gjorde att hon inte sov bra.

2008-12-29 @ 11:37:12
URL: http://www.ceciliah.se
Postat av: Kvastskatan

Uj vilken flashback jag fick när jag läste det här.. skrattar Visserligen var det många år sen mina snordyvlar var i den där mindre storleken nu.. men jag gick igenom nåt liknande med den äldsta när hon var i tvåårsåldern. Sånt tar på krafterna.. vet bestämt Cheezzez!



Men.. som tur är brukar det gå ganska fort att få ordning på bara man väl har bestämt sej! Precis som Annica säjer här ovanför tog det tre nätter för mej oxå. Förklarade först för söta fröken att nu hade hon minsann blivit så pass stor.. att det var dags att sova i sin egen säng hädanefter. Så långt allt väl. Hon fick själv välja ut ett favoritgosedjur att ha bredvid sej.



Sen var det bara att vänligt med bestämt leda tillbaka fröken vid varje försök att sova i fel säng.. å tala om att nu hade hon hamnat fel i tillvaron igen. Gråt å tandagnisslan var inget undantag där heller. Första kvällen tog det över en timme innan det konstanta tjutandet upphörde. Andra kvällen hade det minskat till drygt fyrtio minuter. Tredje kvällen tog det bara fem minuter.. å sen var det lixom över? Poff.. å sen sov hon?? Sen var det inte mer med det.



Grabbarna däremot fick lära sej redan från början att sova i sina sängar.. så där vart det aldrig ens aktuellt. Man lär sej av sina misstag helt enkelt.. s



Lycka till! ger en spark där bak

2008-12-29 @ 13:54:38
URL: http://zetterkvasten.spacegirls.se

Missa inte mitt nästa inlägg, klicka på ikonen! 


Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback