Dagens sista inlägg, fylld av tårar

Min syster har varit på besök i tre dagar. Det har varit så underbart att ha henne och hennes barn här. Jag har saknat henne och vi har haft så trevligt. 
Hon tog med sig en minnesbok till mig, en minnesbok över min pappas begravning.  
Vår pappa dog 9 september 2008 och den sorgen har jag lagt i en låda. Hösten är en otroligt stressig tid i vårt företag och jag har helt enkelt inte hunnit att sörja ordentligt. Jag har lagt dessa tankar åt sidan och ska ta fram dem en dag när jag kan släppa loss mina tårar ordentligt.
Jag har flyttat en del i mitt liv och många av mina vänner är "nya" vänner. De jag har idag i Göteborg känner inte till min pappa och har också svårt att förstå den sorg jag känner. Under min pappas sista 9 år var han dement och bodde på ett servicehem. Han har med andra ord inte funnits i mitt liv på många år. Det gör att många av de som jag umgås med idag inte känner honom eller har träffat honom. Bara min barndomskompis Camilla som bor här i Göteborg vet vem min pappa var.
Jag vet att min blogg har ganska många nya läsare och därför tänkte jag berätta på nytt vad som hände när min pappa dog. Jag gör det också för att jag känner att jag vill få prata lite om det och få sätta ord på mina känslor.

Under hans sista år flyttade min syster honom till ett boende i Kolmården där hon och min bror bor. Min syster jobbar på detta boende men på en annan avdelning. I somras ringde min syster och sa att pappa mådde så bra och att han hade gjort framsteg. Åren innan hade han varit totalt borta från verkligheten och jag hade jättesvårt att hälsa på honom. Han visste inte vem jag var, ville inte ta i mig, såg mig inte och pratade inte.
Jag blev så glad över att allt verkade vara bättre. 
Bara några veckor senare ringer min syster och säger att han blivit sämre och att det kanske skulle sluta med att han dog. Hon uppmande mig att komma och ta ett sista farväl, även om han skulle leva en stund till. 
Jag tog med mig barnen och åkte upp till Kolmården. Jag besökte honom och mina barn fick träffa honom.
En timmer efter att jag hade kommit tillbaka till Göteborg, ringde min syster och sa att han hade blivit sämre. Han hade nu fått feber och det kunde leda till lunginflamation vilket han inte skulle överleva. Jag beslutade mig för att åka tillbaka till Kolmården på måndagen efter lunch. Vid 10.00-tiden på måndagen ringer min syster och säger att jag inte ska åka. Jag kommer inte hinna fram och hon tycker inte att jag är i stånd att köra den långa resan.
Går hem från jobbet och ligger i min säng i flera timmar med mängder av bilder på pappa och pratar i mobilen med min syster och bror som sitter och vakar över pappa.
Klockan 20.00 känner jag att detta går inte mer. Jag MÅSTE till pappa. Kastar mig i bilen och börjar åka. Det spöregnar, är mörk, jag är stressad och livrädd. Vid midnatt är jag framme och pappa lever fortfarande. Hela natten sitter vi syskon och håller hans hand, pratar minnen, skrattar och gråter. Det är en sån hemsk känsla att sitta där och bara vänta på att han ska dö. Man vill ha honom kvar, samtidigt som det är ett evigt lidande.
Jag och mina underbara syskon får ett dygn tillsammans som jag tror ingen av oss kommer glömma på länge. Det känns som om vi tre blir ETT!
Tisdagkväll, vid 21- tiden, dör vår underbara pappa. Det blev tyst och tomt och vi visste inte längre vad vi skulle göra. Allt var över.
Min syster gör i ordning vår pappa och vi får ta ett sista farväl. Min bror vill inte längra vara med, men jag och min syster sitter hos vår döda pappa i ytterligare 1 timma och bara pratar. Vi knyter en slips och sätter den runt hans hals.

En underbar pappa har lämnat jorden och vi står kvar utan honom.

Tusen tack för allt pappa. Du var min favorit och vi skulle ju gifta oss! Jag litar på att du har det bra nu och att du ser oss hela tiden. Det kommer en dag då vi ses igen. Tills dess ska jag leva till 100% och ha dig i mina tankar.
Följ gärna min blogg, klicka på ikonen

Kommentera
Postat av: Manela

hej<3 va kul att du tittade in föresten ska vi följa varandras blogg med bloglovin?

2008-12-30 @ 00:32:27
URL: http://manela.blogg.se/
Postat av: Annika

Men Gumman... tårarna strömmar ner för mina kinder här nu... forsar...



Jag är så glad för att Du ville dela med Dig av den här stunden! Ännu gladare är jag för att Du hann fram!!



Din pappa kände Din närvaro... var väldigt fint gjort av Er alla tre! Han fick en fin död med sina älskade barn omkring sig!



Vill bara komma och ge dig en stoooooooooooooor kram!!

2008-12-30 @ 04:47:11
URL: http://www.duracellmamman.se
Postat av: Jenny

Så fint du skriver.. Jag gråter när jag läser det, kan liksom inte låta bli.. Jag har förlorat farfar, farmor och mormor och de stod alla mig nära och det gör ont.. Men tanken på att de finns där i himlen och vakar över mig gör det lättare..

2008-12-30 @ 06:07:13
URL: http://smulis74.blogg.se/
Postat av: Sofia

Hej hej..

2008-12-30 @ 06:38:01
URL: http://starlady.blogg.se/
Postat av: Monica

Så fint skrivet om ert avsked.

Hoppas julen har varit bra och att ni får en fin nyårshelg.



/Monica

2008-12-30 @ 07:07:10
URL: http://www.jordochdjur.se
Postat av: Rebecca

Tårarna rinner...eller nä..sprutar. Jätte fint skrivet. Vet hur det är att förlora någon (några i mitt fall) som man älskar så enormt och har gjort stora betydelser i ens liv. Det bästa är att alla fina minnen aldrig försvinner och de blir mer värdefulla hela tiden. Kram på dig

2008-12-30 @ 10:32:16
URL: http://cheeky.zoomin.se
Postat av: Morfen

Jag vågar inte tänka tanken på att förlora mina föräldrar en dag. Jag hoppas ändå att jag får vara vid deras sida precis som du. STOR KRAM

2008-12-30 @ 10:34:20
URL: http://morfen.blogg.se/
Postat av: Helen

Ja det var dom jobbigaste dagarna i mitt liv och jag saknar våran pappa så otroligt mycket. Det är så konstigt att vara med när ett liv släcks. Men det va även dagarna i mitt liv som jag inte glömmer också för att jag fick den här stunden med mina syskon. Jag har varit med förut när någon dör men när ens föräldrar går bort är det något helt annorlunda. Jag är säker på att pappa väntade in oss 3 syskon och han tyckte om att ha oss runt sig och det värmer i mig. Kram

2008-12-30 @ 18:07:09
URL: http://famstenstroms.blogg.se/
Postat av: Sessan

Tårarna trycker på & jag känner din sorg!



Du skriver om min värsta fruktan i livet, att förlora pappa!

Min pappa är svårt sjuk också & små infektioner kan vara livsfarliga.

Min fasa ar att inte hinna fram......



Skickar massa stora kramar till dig

& tackar för att du orkade dela detta med oss♥

2008-12-31 @ 19:54:31
URL: http://sessanochprinsessan.com

Missa inte mitt nästa inlägg, klicka på ikonen! 


Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback