Jag och Raffa driver ett företag tillsammans där vi även har ytterligare en delägare samt fyra anställda.
Jag får ofta frågan hur det är jobba med sin partner och nästan alltid svarar jag att det fungerar utmärkt. Raffa och jag kompleterar varandra perfekt och har helt olika ämnen som vi är bra på.
Jag litar till 100% på att Raffa sköter sin del av ansvaret och han låter mig sköta mitt.
Dessutom sitter jag inne på kontoret och Raffa är ute hos kunder, vilket gör att vi ses väldigt sällan på arbetstid.

MEN så kommer då dessa saker som jag hatar med att vi jobbar tillsammans.

När det gäller inskolning av barn, studiedagar och alla dessa VAB dagar så blir jag ensam ansvarig och mitt jobb blir helt plötsligt oviktigt.

Detta är inte Raffas fel utan lika mycket mitt eget fel ( nog mest mitt nör jag tänker efter).

SnålÅsa tycker ju att det är bäst om Raffa jobbar eftersom hans prestation direkt leder till inkomster. Gällande hans jobb så blir även kunderna sura om vi avbokar/bokar om det som ska utföras.  

Mina arbetsuppgifter kan vänta, leder inte till mer inkomster och det finns ingen som direkt bryr om jag är på jobbet eller inte.

Tyvärr blir jag galen av att det alltid är jag som måste vara hemma. Jag behöver ju också jobba och framför allt så vill jag jobba.

Nu har vi tvingats till ännu en inskolning av Leonie då hon byter till till Emilias dagis. Detta hade jag verkligen inte räknat med och jag hade sett fram emot att börja jobba efter 5 veckors semester.

Det slutar med att jag gapar och skriker på Raffa att jag snart vägrar att vara hemma mer JAG VIL JOBBA!

Raffa skulle gladeligen stanna hemma och sköta inskolningen men då måste vi ju avboka två installationer av luft/vatten värmepumpar och det går ju bara inte!

Önskar ibland att att jobbade på Volvo istället så jag inte behövde bry mig om han stannar hemma från jobbet!